Alla inlägg under februari 2015

Av Lars Andersson - 21 februari 2015 09:48

För några dagar sedan köpte jag ett japanskt konst-set innehållande en tuschflaska, ett block med tunna papper och en pensel.


 


Ett impulsköp medger jag men jag kände mig lite "wild and crazy"   


Efter att ha googlat idag har jag funnit att jag kommit över verktyg till ett mångtusenårigt asiatiskt hantverk.

Sumi-e


Nu har jag just gått igenom några filmer på Youtube som är helt fantastiska. Detta är en av dom:



För första gången på väldigt länge känner jag den stämning som Akira Kurosawa hade i sina filmer.


Jag kommer att använda denna pensel tillverkad av gethår. på mitt eget sätt, i mitt skapande.

Men just nu känns det spännande.


Detta var en bild jag lyckades få till igår ivarje fall.  


Jag har använt sumi-e penseln till dom grova linjerna och det klassiska stålstiftet till dom fina.


allt gott


/Lars 


ps

Detta var förresten dom första dragen jag gjorde. Bara så att ni vet vad som var min första inspirationskälla.

Men det vet ni nog redan

 

ds

ANNONS
Av Lars Andersson - 19 februari 2015 19:45

Dagen har varit fantastisk och det måste jag bara dela med mig av.


Jag var inbjuden av en pensionärsförening i Sävar att berätta om mitt skapande och berättelsen om Gustapärsa.

Dom ville att jag skulle komma till missionshuset i Bullmark. Grannbyn till Morbyn där jag föddes och växte upp.


Jag tog ledigt från jobbet hela dagen för jag hade några ärenden att göra i stan och jag hade inte träffat min dotter, Emanuella på flera veckor.


Kvällen före pratade jag med min yngsta dotter, Julia. När jag berättade för henne tyckte hon att jag skulle ta en sväng förbi Morbyn och hälsa på dom ungdomar som sedan ett år tillbaka är nya ägare till gården där jag föddes. "Du kan väl ge dom en "Gustapärsa-bok" 


Jag tog mig en sovmorgon och steg inte upp förrän kl 9. 


Jag började dagen med några stekta ägg och en korvbit. Satt och småchattade på facebook med Jan Hoff till kaffet. En diskussion som spårade ur till att vi skulle göra en western-serietidning den här gången. Jag tänker ibland på vilken tur jag hade att jag lärde känna denna trevliga och serieintresserade bibliotekarie från Skåne. Inte bara för att jag fick hjälp av honom att komma igång med serieskapandet efter Gustapärsa men att han är en väldigt rolig och inspirerande människa. 


Efter samtalet samlade jag ihop mina böcker, hittade USB-minnet där mina bilder från det senaste föredraget fanns sparade. Jag hade inte förberett mig men det skulle nog gå bra. Jag skulle ju hem.


I Bullmark gick det bra. Dom hade investerat på kapellet och installerat en projektor och jag berättade och visade bilder. Jag träffade en massa gamla bekanta, och nya. Många som var intresserade av berättelsen och boken.


Klockan var nog 2 när jag var klar. Då tog jag grusvägen upp till Morbyn. 


Ungdomarna som köpt huset hade jag träffat en gång tidigare. Då höll dom på att måla. 


Nu var dom klara med det och det blev jättefint. Dom hade även byggt ut knutarna så huset fick ett mer Timmerhus-liknande utseende. Det är ju ursprungligen ett timmerhus vilket jag berättade om vid senaste mötet. Kanske var det min information som gav inspiration till det. Jag är verkligen glad att huset fått dessa två energifulla ungdomar som ägare. Men jag skäms att jag inte kommer ihåg vad dom heter.


Dom hade skaffat får och höns. 


Vi har även haft grisar berättade grabben stolt. Jag överräckte min bok "Som en försenad inflyttningspresent. Kanske den berättelsen kan ge mer inspiration" sa jag. Han frågade om jag ville ha en köttbit av grisen med mig. Det tackade jag inte nej till. När jag åkte därifrån kom jag på att sist det föddes upp grisar i Morbyn var det min far som gjorde det. Det ska bli gott att sätta tänderna i äkta Morby-fläsk igen.


In till stan och jag köpte lite tecknarutrustning och två seriealbum. Det ena var Alan Moores Swampthing. Det andra är Lars Krantz serie Den svarta jorden. Köpte även stålstiftpenna, tusch och någon slags manga-pensel. Ska se om jag kan komma igång på riktigt att teckna med dessa verktyg. Men jag köpte även vanliga pennor om jag inte skulle göra det.  


Efter det styrde jag kosan mot Liljansberg där min dotter bor och verkar.

Hon bjöd på kaffe och vi pratade. 


Hon berättade att hon följer en dokumentärserie om Afrika. (Då är det TV-serie hon menar, dom pratar så ungdomarna) 


Hon berättade att dom 60 meter under Kalahari-öknen i ett enormt grottsystem funnit en bottenlös underjordisk sjö. VärIdens största. I den levde någon typ av kattfisk med guldfärgade spröt. Vattnet var kristallklart men inget ljus hade nått dit så fiskarna var blinda dom simmade omkring och åt det som ramlade ner på ytan och kände på varann med sina sprön.


"Det är som poesi" sa hon


Ja, som poesi är det. Och så har hela dagen varit. Lika vacker som en dikt av Dan Andersson.


Som tack för att du läste önskar jag även dig min vän en sådan dag.


/Lars

ANNONS
Av Lars Andersson - 14 februari 2015 10:42

Då har jag på morgonkvisten läst ut det Fantomenäventyr jag gjorde reklam för innan jag ens läst det. "Pesten i Venedig"


Men rekommendationen står kvar starkare än någonsin. Detta är faktiskt hittills en av årets stora serieupplevelser. Den första var Sherlock Holmes som jag skrev om tidigare. (Det finns en annan också men den ska jag inte nämna än. Då kommer ni att tro att jag försvunnit i Serieträsket för att aldrig återvända.)


Men Fantomen är mainstream och en av dom få serietidningar som finns kvar från dom gyllene åren på 70- och 80-talet.

Tidningen har övergått till färg vilket jag tycker är lite tråkigt. Jag tycker att den svartvita varianten bidrog till att göra figuren mer mystisk och stämningsfull. Den åsikten verkar inte många dela tyvärr. Kanske färgövergången gjorde att den överlevde då tidningar som Serie-nytt, Seriemagasinet...mm försvann.


Men åter till den aktuella tidningen.


   


Det är en historisk berättelse som utspelar sig i Venedig på 1500-talet. Fantomen anländer till Venedig på ett skepp där svarta döden (även kallad Digerdöden) brutit ut. En skoningslös sjukdom som dödade en tredjedel av Europas befolkning på medeltiden.


Alla som befinner sig på skeppet hamnar på ett karantänsjukhus. Naturligtvis finns det en liten kärlekshistoria inbäddad i det hela. Fantomen är förälskad från första rutan, och kärleken till den vackra Lucia Croce blir kärnan i hela berättelsen.


 


Allt är mycket trovärdigt. Man ser en värld i förfall. Döden sprider sig i ett kaos som plockar fram dom absolut sämsta egenskaper som finns hos en människa. Galna religiösa fanatiker, plundrare och mördare i medeltidens skuggor.


 


Ett visst obehag sprider sig i kroppen. Hur skulle dagens Europa reagera om en sjukdom som Ebola fick fäste här?


En berättelse som väcker tankar som sprider sig utöver berättelsens ramar, är en bra berättelse. 


Den är skriven av Janne Lundström, en legend i den svenska seriehistorien. Tecknad av Hans Lindahl, som sedan debuten i Svenska serier på 80-talet aldrig gjort en läsare besviken.


Även denna får en fyra på en femgradig skala.


Det enda jag saknar är mystiken. Men man kan inte få allt.


/Lars

Av Lars Andersson - 11 februari 2015 04:34

Här sitter jag kl halvfem på onsdagmorgonen och väntar på att Mellanbygden ska dimpa ner i brevlådan. Igår var det en jobbig dag. Det gick trögt på jobbet, mycket småstrul.


På kvällen tänkte jag teckna en sida med Yxa & Klinga men bilderna blev bara ankskit.Dessutom drömde jag inatt att Fantomen-tidningen skulle läggas ner för att den sålde för dåligt.Imorgon torsdag kommer ett nummer ut som jag (fast jag inte läst det) kan rekommendera.


Fantomen-avsnittet är skrivet av Janne Lundström, en av dom bästa författarna som jobbat med Fantomen, och som under 70-talet förädlade denna serie med kluriga och realistiska berättelser.Han låg även bakom den prisbelönta serien Johan Vilde om ni minns den. Om en svensk pojke som hamnade i afrika under kolonisationstiden och blir adopterad av en afrikansk stamhövding.Det som kommer i fantomen nu är dock helt nyskrivet. Han brukar skriva något avsnitt varje år och ska du någon gång köpa en fantomentidning tycker jag att du ska göra det imorgon.


Kaffe med grädde är ingen dålig frukost och nu hörde jag att det skramlade till i lådan.


Idag tror jag det blir en bra dag både för mig och dig :)


Ha det gott

/Lars

Av Lars Andersson - 4 februari 2015 20:13

 

Jag har följt serien Dylan Dog sedan Ades Media började publicera den. Det var ungefär samtidigt som min egen bok om bok om Gustapärsa släpptes (2013). Andreas (Ades) hjälpte mig med sättningen av albumet och utan hans hjälp hade jag inte hunnit till den utsatta tiden. Som var i November 2013 på biblioteket i Robertsfors.


Första albumet med Dylan Dog var jag nog lite skeptisk till. För att det skulle handla om skräck. Jag var lite less på vampyrer och zombies och kände egentligen inte för att börja läsa en serie med det ämnet. Men oj vad överraskad jag blev. Första albumet var tillräckligt bra för att väcka nyfikenheten. I samband med varje album släpptes även ett häfte som gav fler smakprover. Det var nog det första häftet som fick mig att besluta att fortsätta följa denna serie.


Men andra albumet (De sista ljuva åren) var det som fick mig fast. Så snyggt tecknat och en otroligt intelligent historia som visar att DD är lika mycket socialt och samhällsbottnad som spöklik och stämningsfull.


Och sedan kom tredje albumet, (Mater Morbi) som jag känner, fastställer att Dylan Dog har kommit till Sverige för att stanna. I seriens hemland Italien blev den som en brandfackla i diskussionen om dödshjälp och diskuterades av samhällsdebattörer och högt uppsatta politiker. Tänk att en serie kan ha en sån betydelse. Men läser man den förstår man.


Jag har även det fjärde albumet, "Avgrunden" Men det har jag inte hunnit läsa än.


I december hörde Andreas av sig och undrade om jag kunde göra fanart till Dylan Dog. Han ville att jag skulle göra något i svart/vitt med temat: Dylan Dog i Norrland.


Eftersom han tidigare berättat om samlare från Italien som köper hans svenska album blev jag väldigt glad att få den äran. 


Så här tänker jag visa hur den teckningen växte fram.


Först gjorde jag en skiss som jag mailade till Andreas under mellandagarna(30/12 2014)


 


"bra jobbat" var svaret jag fick och det klartecken jag behövde.

Sen började jag tuscha. Nu när det bara var EN bild tog jag fram stålstiftet och penseln. Dom klassiska verktygen som för mig ger det mest gedigna resultatet, men som jag aldrig har tid att använda då jag tecknar serier annars.



 


Sen ville jag ha lite snö. Den här skickade jag den 1:a januari. Då skulle Andreas skicka den vidare till det Italienska förlaget för att få den godkänd.


 


Förra veckan fick jag svar att teckningen blev godkänd. Men jag passade på att göra den i färg under tiden.





jag skickade även den till Andreas, som bonus.


Här finns mer info om böckerna jag nämnde från början


https://www.facebook.com/DylanDogSweden?fref=ts

http://adesmedia.se/dylandog/


Det är bland det bästa som ges ut idag, enligt mig


väl mött

/Lars

Av Lars Andersson - 1 februari 2015 12:07

En låt till ALLA som försöker men misslyckas.

Ge inte upp!


 

Nu ska jag ut i snökaoset och skotta


/Lars

Presentation


Jag jobbar som Maskinarbetare på Siljum Mekan. På min fritid tecknar jag serier och spelar gitarr. Spelar även bas i coverbandet "Complayners"

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2015 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ LarsAnders med Blogkeen
Följ LarsAnders med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se