Idag firar Yxa & Klinga 1 ÅR!

Jag känner att jag vill summera detta år. Det har varit väldigt spännande att vara del av ett nyskapande projekt som Y&K faktiskt är. Eller ska vi säga "nygammalt".

Formen är ju väldigt klassisk. En veckoserie i en dagstidning.  Det var ju såhär den tecknade serien började en gång i tiden. Det gjorde också att jag började titta på dom idag existerande söndagssidorna. T.ex The Phantom i USA. Layouten har jag lånat från den. En layout som gör att jag utan att klippa eller förminska/förstora rutor kan förvandla liggande format till stående. 

Det andra som är fantastiskt är att tidningen som den publiceras i är en av dom få i Sverige som ökar sin upplaga. Vecka efter vecka, månad efter månad.

En tidning som har ett annat tänk än dom stora drakar som sakta håller på att tyna bort i datavärldens tidsålder.

Ska man sträva efter att vara modern är det givetvis viktigt att skapa websidor, appar och vara aktiv på sociala medier. Där är ju dom flesta. Men en tidning är ju ändå en tidning. Och en tidning som skriver om hembygdsföreningar och småmarknader, lokala aktiviter i byarna. Ett fotbollslag som försöker kramla sig fast i division 3. En tidning som ställer sig på landsbygden och de små människornas sida. Den tilltalar både gamla och unga.

Serien då? 

Vad är det för nyskapande med den?

Ja, ni som läst den har nog märkt att den inte är som en vanlig serie.  Det är inte den klassiska punshlinen. Den ställer högre krav på sina läsare. Ibland är du kanske inte riktigt säker på slutet  ... ÅT Helmut verkligen upp hästen....? .....Var det surströmming eller sprit i tunnan som dom räddade i Rikleåns vårflod? 

Det är du inte ensam om...Inte ens vi som skapar serien är säkra på vad som hänt alla gånger.

Vi lämnar det öppet för tolkningar, för att alla ska tänka till lite.

Många gånger har mina och Jans åsikter gått isär. Jag har väl varit inne på att sluten ska vara mer tydliga och rätt/fel men Jan är många gånger av en annan åsikt. "Det är inte Bamse eller Åsa-Nisse vi gör" fick jag ofta höra :) 

I början saknade jag Gustapärsas röda tråd och budskap men ju mer jag har jobbat med Jans manus desto mer gillar jag dem. Denna historia kommer att föra oss långt bort både på det andliga och fysiska planet och vi hoppas att ni är med oss på resan. 

Så tack Västerbottens Mellanbygd och alla läsare för det år som gått. Det här var bara början.

Jag bjuder även på en av mina favoriter...Och , ja. Mejeriet på Robertsfors bruk är sant. Det är idag Golfklubbens restaurang.

/Allt gott