Alla inlägg under maj 2015

Av Lars Andersson - 26 maj 2015 21:22

Ibland spelar jag gitarr, och ibland läser jag serier och ibland.... som en dag i förra veckan, gick jag på Robertsfors gator, som en vanlig man. Jag gick till biblioteket och lånade en bok.


Inte vilken bok som helst. Denna bok hade jag sett nämnas i texter då jag googlat på Umedalens sjukhus. Ett skräckens hus för många en gång i tiden. Ett mentalsjukhus som använde metoder som isbad och elchocker och faktiskt har svenskt rekord på antalet lobotomeringar.


Boken är skriven av Astrid Väring 1944 och heter "I som här inträden". Den handlar om en man som efter ett tillfälligt nervsammanbrott försöker ta sitt liv och vaknar upp i en sal på sinnessjukhuset. Trots att han haft ett normalt liv med arbete, fru och barn får han ingen chans att återgå till detta. Hans fru har lämnat honom, hennes doktor och hans chef ser till att han får förtidspension. Ett läkarintyg skrivs att han lider av någon form av epilepsi.


Det är som en mardröm. Men Tomas ger inte upp och trots att han är ensam mot psykiatrins doktorer och världen kämpar han för att bevisa att han är frisk och förtjänar att leva ett liv i frihet, även om det aldrig kommer att bli som det en gång varit.


Astrid Väring var Västerbottens kurirens första kvinnliga skribent. Förutom recensioner skrev hon ofta om sociala frågor, särskilt om fattigdomen i barnfamiljer. Efter boken "I som här inträden" blev hon en röst för de psykiskt sjuka. Hennes man, som var tvångsintagen på sinnessjukhus var förlagan till romanens huvudperson, Tomas. Även hennes två systrar led av psykisk ohälsa. 

 

Jag har själv anhöriga som lidit av den behandling man gav under denna tid. Jag vill inte skriva så mycket om det just nu, men jag vill göra mer efterforskningar om detta som kanske kan leda till något. Det väckte mitt intresse att läsa boken och det ångrar jag inte. Hon är en fantastisk författare, Astrid, och det är roligt att läsa ett språk som jag känner igen från min barndom, ett språk som de vuxna pratade då.

 

Berättelsen är stark och ingen kan lägga boken ifrån sig oberörd. Jag har länge tyckt att gökboet med Jack Nicholson är en av dom bästa filmerna som gjorts. Detta är en av de bästa böckerna jag läst och den har den filmens äkthet och känsla och en stark empati för de sjuka.

 


Av Lars Andersson - 3 maj 2015 18:15

När jag var liten läste jag bland annat fantomen.


Ja, den tidningen följde mig längre än så. Ända upp i tonåren och förbi, och det hade nog aldrig blivit något avbrott om det inte vore för att jag bildade familj och flyttade till en liten ort där alla känner alla. Robertsfors.


Jag ville ju inte att mina barn skulle höra att dom var barn till en konstig nörd som läste serier.


Nu när mina barn är stora känner jag en större frihet att köpa och läsa vad jag vill öppet, utan att ens höja på ögonbrynen över vad folk säger. Nu behöver ingen annan än jag stå till svars för det.


Tyvärr tycker jag inte att Fantomentidningen idag har samma klass som den jag växte upp med. Men det finns vissa guldkorn som kommer ibland och dom vill jag inte missa. Det har fått mig att leta rätt på guldkornen som fanns förr i tiden också.


Senast ropade jag in De första tre inbundna årgångarna av Fantomen på tradera. Det är en nostalgitripp, javisst, men det är härligt att återuppliva minnen.


Jag har minnen från långt före jag började skolan och många av dem har med serier att göra. Till exempel då vi hälsade på vår farbror. Och när dom vuxna satt och pratade brukade hans fru gå och hämta en låda full med serietidningar som våra äldre, då utflyttade kusiner lämnat bakom sig.


Den lådan var en skattkista. Här fanns serietidningar av alla de slag...men mest äventyr. Det var mitt första möte med Fantomen. Jag minns hur jag letade efter numren då äventyret jag läst skulle fortsätta


nu, över 40 år senare kan jag åtrerse dessa serier. Och efter att jag läst första årgången(1950) ser jag ett samband i budskapet i dessa historier och mina egna åsikter. Även ett av denna tids problem och en koppling till mitt sista inlägg där jag skrev om tiggarna. Detta är två serier som finns med i dom första sju nummren. Och dessa sidor med Charlie Kayoe och Fantomen får tala för sig själva:

 

 

Fattiga Tessie blir sedan adopterad till mamma av föräldralöse Knock-out Charlie. Och blir mycket behjälplig inte bara i att laga mat och sy, utan viktiga, livsavgörande saker.



 


Fantomens fästmö Diana hjälper en stackars tiggare från att bli översprungen av militärens hästar och ser till att han får mat och medicinsk hjälp. Det visar sig senare att han inte är en tiggare utan den kidnappade Maharajan som alla letar efter.


Man hör idag att serier, sagor och även filmer under dessa tider var rasistiska och kvinnoförnedrande och letar man efter såna exempel så hittar man dom absolut. Men jag tror att jag, både som barn, och även nu i vuxen ålder kan sålla ut det fina budskapet som faktiskt är kärnan. 


Man undrar vad dom som idag vill köra ut invandrare och tiggare läste. 


Om man lever i ett överflöd måste den enklaste lösningen vara att dela med sig av det man kan undvara och stötta dom som haft lite otur i livet. Själv är jag övertygad om att det finns stolta Maharajor och kärleksfulla mödrar bland dem som sitter och tigger till sitt uppehälle och det behövs mindre än vad man tror för att få dom på rätt köl och åter kan leva ett värdigt liv. Skulle man ha fel har man ändå inte förlorat mycket. Inte mer än vad man har råd att förlora. Men leder det till något gott. förändras deras livssituation, har man vunnit något pengar aldrig kan köpa.


Det finns dom som kallar mig naiv drömmare, men det skiter jag i.


/Lars

Presentation


Jag jobbar som Maskinarbetare på Siljum Mekan. På min fritid tecknar jag serier och spelar gitarr. Spelar även bas i coverbandet "Complayners"

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2015 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards