Jaha hur kom jag in på det här spåret då?

Vittra finns som ett dunkelt minne från berättelser jag hörde i min barndom. Lika dunkelt som det folk dom är.

Historierna berättades sent på sommarkvällarna, mest av gamla människor som hälsade på. Eller som vi besökte. Jag kommer inte ihåg någon specifik historia men minns att dom var fulla av mystik och ofta hade en knorr på slutet.

För ett par veckor sedan var jag och lyssnade på en föreläsning av en författare som mest skrivit om nybyggare. Han hade även en vitter-historia i bagaget som återväckte mitt intresse för detta väsen.

Jag har haft planer att låta vittran finnas med i dom serier jag tecknar. Dels för att jag gillar mystiken och dels för att dom är unika för Norrland. Jag vet inte varför jag tappade tråden men när det regnade några dagar bestämde jag mig för att plocka upp den igen.

Till min fasa såg jag att en svensk B-skräckfilm gjorts 2012. Där Vittra beskrivs som den nordiska zombien. Har bara sett trailern till denna men det är inte något som lockar precis. Detta är långt ifrån den vittra jag minns när dimman låg på åkrarna under min barndoms sommarkvällar. Dessutom var visst Johannes Brost med. Bara det...

Så jag bestämde mig för att söka efter ursprunget. Då hittade jag denna:

På en liten bokhandel i Umeå fanns ett begagnat exemplar.

Boken är skriven av Edgar Nilsson, född och uppvuxen i Näs utanför Bygdeå. Han har nedtecknat historier på bygdemål. En del har han upplevt själv. En del har berättats av grannar och äldre släktingar. 

För mig är bygdemålet en fullt förståelig dialekt även om den skjiljer sig lite från den jag växte upp med. Förutom historierna finns en analys för varje enskild historia samt en ordlista för dom svåraste orden.

Det är så här dom skall berättas, historerna. Med dialekt och klurigheter. 

Den är tyvärr bara 52 sidor men full av mystik och humor. 

Den borde finnas på dom lokala biblioteken men vill ni låna den av mig så är det bara att säga till.