Det började med att jag skulle rita en bonde. En bifigur i en serie jag och en kollega börjat spåna på.

Han har börjat skriva manuset och undrade om jag hade några teckningar. Det slog mig att jag inte tecknat speciellt mycket trots att vi diskuterat serien i några veckor. Bilderna har börjat växa i huvudet och det är så jag fungerar. Jag måste först se figurerna och miljöerna i huvudet innan jag kan teckna dem.

Bonden hade jag tänkt på och hade en ganska klar bild av hur han skulle se ut. Då papper och penna fanns i närheten krafsade jag ihop en figur:

Sen tänkte jag. Det här är inte rätt. Detta är en förenklad bild av en bonde, en klichéartad stereotyp. En person som ser lite korkad men snäll ut. 99 % av alla som ser teckningen förstår att det är en bonde men ... jag känner en del bönder och ingen av dem ser ut som honom. Ska jag som tecknare fortsätta att förankra denna bild?

Då började det som bidrog till att min natt blev sömnlös...

Jag började tänka efter vad jag sett och tagit intryck av i helgen. 

Först var det terrorattackerna i Paris. Varför skulle alla dessa människor dö? Det gjorde ont i mig att se dem lida. Jag förändrade min profilbild på facebook för att visa mitt stöd för alla som drabbats. Alla som dog och deras anhöriga. Sen började kommentarerna om varför ska vi reagera så kraftfullt av detta? I afrika dör människor av liknande attacker varje dag...och ingen bryr sig. Då gjorde även det ont.

Är det fel att bry sig för att det händer nära oss? Jag känner till att terrorn är vardag för många människor, därför är jag också för att vi ska öppna våra gränser och ta emot dem som är på flykt. Men det är sant att jag inte reagerar lika starkt på det som händer i afrika och mellanöstern, Jag är ändå en av dem som reagerar på att man hela tiden ska räkna upp hur många svenskar som blev offer. Som om det skulle spela någon roll.

Detta var ett slag mot mänskligheten!

Frankrike idag består av så många folk och kulturer att det känns som en miniatyr av världen. Därför var det ett slag mot hela världen. 

Eller... var det mot väst? mot marknadsekonomin och vår dekadenta livsstil?

Jag lämnar detta ämne åt sidan ett tag...

Jag var på en föreläsning igår. En föreläsning om hur NATO och USA försöker ringa in världen och få kontroll över den. Hur detta pågått i många årtionden. Hur Sverige idag är en av brickorna i detta spel. Det är inte heller nytt för mig. Jag vet att NATOs och USAs aktiviteter i mellanöstern bidragit till att grupper som Alqaida och ISIS bildats. Att en reaktion mot USA och dess vilja att lägga världen under sig har lett till ännu mer orättvisor med krig och terror som följd. Mer våld och krig är ingen lösning. 

Nu är du naiv tänker många. Det fanns inget annat sätt att stoppa Hitler på. Krig var det enda språk han förstod och det enda sätt att stoppa honom var att besegra hans oövervinnerliga arméer. Det är vad vi har fått lära oss men är det hela sanningen? Var inte tyskarna ett förtryckt folk efter första värkdskriget? Var det inte detta förtryck som gav Hitler grogrund för sina idéer om det tredje riket?

Men det är klart... när läderstövlarna väl börjat marschera fanns väl inget alternativ.

Då kommer jag tillbaka till det jag skrev om i början. Hur vi förenklar allt genom att måla det i svart eller vitt. Alla vet hur en bonde ser ut (även om det inte är sant) Alla vet hur en pirat ser ut, en lapp för ögat och träben. Alla vet hur en nazist och en terrorist ser ut. Det är dessa bilder många bygger sin verklighetsbild på och därför vill andra ta bort förenklingarna och skapa en mer nyanserad bild av verkligheten. Men är det vad människor är mottagliga för?

Är det inte förenklingarna som lockar i en komplicerad och motsägelsefull värld? År det inte förenklingarna att flyktingarna=potentiella terrorister som ger stöd för sverigedemokraterna? Att USA=satan som får människor att ansluta sig till ISIS? 

Hur kan man säga att alla människor är lika mycket värda när vi lever i ett system med pengar och makt som värdemätare och som hela tiden säger något helt annat?

Det var några av de tankar som hållit mig vaken inatt...jag har ingen lösning... men den här filmen gav mig hopp i varje fall