Nu har jag kommit över en riktig pärla. Nämligen de första serierna om Doctor Strange. Serier publicerade i den amerikanska tidningen strange tales från 1963-66. Skrivna av Stan Lee och tecknade av Steve Ditko. Samma team som skapade självaste spiderman. De här berättelserna är dock av en helt annan sort och är mer urflippade och fantasifulla än något annat jag läst.

Det börjar med att en arrogant och egoistisk kirurg vid namn Stephen Strange råkar ut för en bilolycka.  

Hans händer blir förstörda och han kommer aldrig att kunna operera igen. Snart är han bara en skugga av sitt forna jag och bara driver omkring som en luffare. Ända tills han en dag får höra två sjömän snacka med varandra:

Stephen söker upp "the ancient one" (tror att han hette "den gamle" i de fåtal tidningar Dr Strange blev publicerad i Sverige) Efter mycket om och men bestämmer han sig för att bli lärljunge och lära sig allt om den svarta magin som den gamle kan lära ut.  

Berättelserna är bara mellan 4 och 9 sidor och det är fantastiskt att man kan packa in så mycket historia på så få sidor. På det sättet påminner den om Will Eisners Spirit som alltid var på 8 sidor.

Jag kommer nu att återge en hel berättelse med mina ord och låna några rutor av boken.

Den här börjar med att Dr. Strange sitter försjunken i funderingar om hur han ska rädda jorden från mörka krafter. Samtidigt har två inbrottstjuvar hittat ett öppet fönster i doctor Stranges hus. Ganska fort hör han något, men då han ser att det bara är ett par klumpiga inbrottstjuvar inte ens värdiga en trollformel som kunde hålla dem i schack ett tag ...

...skickar han bara ut dem, genom väggen

Korkade som de är blir de bara mer nyfikna om vilka skatter de kan hitta i den mystiske magikerns hus.

Så de återvänder lite försiktigare och hittar något de tror kan vara en riktig dyrgrip.

Naturligtvis är det som den minst dumma tjuven tror. När Dr. Strange upptäcker att pärlan försvunnit är han mest bekymrad över vilken risk de stackars skurkarna utsatt sig för.  

Men när han finner den har det värsta redan hänt. De har genom pärlans lila dimslöja försvunnit in i en annan dimension. Dr Strange som lovat den gamle att alltid beskydda människor, goda som onda beger sig också till denna dimension för att rädda dem.

Här härskar den onde Aggamon som förslavar alla typer av varelser och sedan tvingar dem bryta pärlor från gruvorna.

Aggamon kommer dock med ett erbjudande:

Så Dr. Strange tar inbrottstjuvarnas plats och de får åka tillbaka till jorden.

Nu blev det dock ett litet missförstånd. Aggamon trodde att Strange skulle bli hans slav för evigt men doktorn hade ju bara lovat att ta gubbarnas plats. Han hade inte lovat att inte försöka rymma själv.

Och Aggamon går och hämtar ett enormt strålvapen som han börjar bombardera dr Strange med. Han svarar med kraften från hans förtrollade amulett och en av de snyggaste sekvenser jag dittills sett i denna bok utspelar sig:

Aggamon blir så skärrad av Dr Stranges självsäkra ord att han ger sig. Han ger inte bara Dr Strange friheten tillbaka utan friger alla varelser han haft förslavade.

När sedan doktor Strange återvänt möter han en poliskommisarie som har något märkligt att berätta

Ja den var så bra att jag skrattade för mig själv.

Synd att man inte gett ut dessa i Sverige. I höstas kom det en film dock. Den ska jag försöka se. Men först vill jag förstås läsa ut boken som är grunden till den.

allt gott

/Lars

Det har gått bra. Suget har kommit över mig några gånger men nikotintuggummin fungerar.

Givetvis ska jag fasa ut dessa också så småningom. Men än så länge får de hänga kvar. Den här gången kommer jag att fokusera på vanan i första hand och nikotinberoendet i andra.

Jag har även gjort en excelfil där jag avser att dokumentera allt jag sparar och/eller slösar på detta projekt.

Blygsamma 3 kronor är vad jag gått plus denna vecka. Men pengarna är inte allt även om jag givetvis hoppas att det ska bli en vinst som även den sporrar att gå vidare med detta.

Pengar är inte allt som sagt. Först och främst hoppas jag min hälsa ska bli bättre, sedan vill jag ligga steget före, och när någon säger att jag måste sluta för att må bättre kan jag säga att jag redan gjort det.

Jag tycker mig märka att kreativiteten ökat. Den här kom jag på, på jobbet då tiden gick sakta en dag.

Jag tecknade ner den igårkväll och redigerade lite på datorn idag för att få den skapligt läsbar.Serier kan vara en bra terapi för sånt här.

Allt gott

/Lars

Den enda förändringen idag är att jag känner mig aktiv och att jag måste sätta händerna i något så att jag inte tänker på snuset hela tiden.

Då hittade jag pennan som jag gjorde de första tio sidorna av "Gustapärsa" med. (Den första serie jag gjort som blev publicerad, för er som inte känner till det)

Pennan funkade trots att det nog är fem år sedan jag slutade använda den. Det är en billig penna som anses vara miljövänlig då man kan byta patronerna i den. Den har väl sina brister då det är en vanlig kulspetspenna men jag tycker den är rätt kul att använda. Och då den är billig känner man sig lite friare att ta ut i svängarna. Den här gången blev det en gammal barndomsfavorit som i höstas hade biopremiär.

Den filmen måste jag se nån gång.

Allt gott

/Lars

Egentligen var tanken att jag skulle börja redan i Lördags. Den här gången tänkte jag följa någons goda råd att alltid ha en snusdosa tillhands. Detta för att slippa paniken som kan uppstå och sedan leder till att man i ren ilska går och köper sig en dosa. Det har jag faktiskt råkat ut för en gång och det går så fort att man inte fattar att det har hänt förrän man sitter med en snus under överläppen igen. 

Fast det gick ju som det gick med det här också:

Lördagen fick gå som en vanligt snusande dag. Men inför söndagen lade jag upp det  annorlunda:

Det funkade Söndagen har gått.

Jag har haft nikotintuggummi som hjälp när det varit jävligast. Men den här gången ska jag klara det.

Allt gott