Då jag är sjuk och speciellt när jag har feber brukar jag passa på att läsa.

Dels duger man inte mycket annat till men dels får det man läser i feberyrselns dimma ett speciellt skimmer över sig som sedan blir svårt att glömma.

Nu har jag läst de två första albumen i en albumserie som heter Det tredje testamentet - Julius.

Historien är skriven av Alex Alice och tecknad av Robin Recht (1:a albumet) och Thimothee Montaigne (2:a).

Detta är en albumserie på totalt 5 böcker och är utgivet på svenska av Albumförlaget. Än så länge finns bara de första fyra att köpa.

Det börjar med att den romerske generalen, Julius, återvänder till Rom och sin dotter Livia efter ännu ett segerrikt fälttåg.

Med sig har han en fånge. En kristen man som tillsammans med judarna blivit besegrade av den romerska militärmakten i Alexandria men ändå vägrar falla på knä för Rom.

Generalen har en grym plan som går ut på att starta en brand i Rom, använda fången som syndabock vilket ska leda till att avrätta alla kristna i Rom. Hans dotter Livia som råkar tjuvlyssna då planerna smids är inte lika förtjust i dem.

Faderns planer grusas snart och dessa tre, vars livsöden nu sammanflätats kommer att påbörja en lång resa i en tid som i mina ögon alltid verkat spännande.

Det är tiden då romariket med sin våldsamma, blodiga historia börjar knaka i fogarna och en ny pacifistisk religion föds. 

Serien är vältecknad. Först märkte jag inte att det var två olika tecknare. Det enda jag kan säga är negativt är att teckningarna är nästan för bra.

FÖR bra för att vara en serie. Visa sidor är nästan som konstverk. Och mina åldrande ögon orkar inte ta in allt. 

På en 5-gradig skala får dessa två ändå en stark femma. Jag undrar om det inte är den bästa serie jag läst. 

Jag har i varje fall beställt de andra två delarna. 

Då är den sjätte och sista sidan tuschad.

Nu övergår jag till digitala verktyg.

Jag har ett bildredigeringsprogram som heter Gimp, och är helt gratis att ladda ner på nätet.

Jag är väldigt försiktig när jag redigerar bilder, men det händer att jag ändrar något som är helt galet fel och som jag kan störa mig på.

Det första jag gör är att tvätta bilderna monokromt, som min vän Svartegrim brukar säga.

Det innebär att jag ställer in ett tröskelvärde så allt det som är 50% mörkt blir 100% svart och det ljusa blir 100% vitt.

På en detalj kan det se ut såhär, före och efter. Som ni ser försvinner alla tunna blyertsstreck då.

Men jag återkommer då jag är färdig med alla sex sidorna.

Ha det gott

/Lars

När jag inte själv försöker skapa serier brukar jag fördriva tiden med att läsa dem.

Det sista jag läste var den tredje delen av  Millenium, Luftslottet som sprängdes.  

Det finns faktiskt två serieversioner av denna fantastiska berättelse som tagit världen med storm. Den ena är en fransk-belgisk som publiceras i den svenska serietidningen Agent X9. Den har jag skrivit om tidigare i bloggen: 

http://larsanders.bloggplatsen.se/2015/06/07/11114764-arets-sommarserie-agent-x9/

Då skrev jag att jag tyckte att den var bättre men jag har ändrat mig. Man måste inte välja :) man kan gilla båda.

Jag tycker att dom kompletterar varandra, och bara det är fantastiskt...att man kan göra två serieadaptioner som skjiljer sig åt, både med teckningar och manus.

Den andra är amerikansk och utges i Sverige av Norstedts förlag i fina böcker med bra tryck. Amerikansk och amerikansk den är utgiven av det amerikanska förlaget Vertigo men manusförfattaren, Denise Mina, är från Skottland och tecknarna Andrea Mutti och Antonio Fuso är båda från Italien. I de första böckerna var det en argentinsk tecknare som hette Leonardo Manco med...men han var bara med några sidor i den förra boken och verkar ha ersatts av Fuso helt i den sista. Jag saknar hans teckningar.

Den här börjar med att Lisbeth och hennes pappa läggs in på sjukhus. Lisbeth, för att pappan skjutit och försökt begrava henne och pappan (en fd KGB-agent) för att ha fått ett Yxhugg av Lisbeth i huvudet.

Dom första sidorna är riktigt spännande. Eftersom Lisbeths bakgrund som en psykiskt störd kriminell matats ut i massmedia betraktas hon som den farliga men inga misstankar faller på pappan som är känd som en seriös affärsman under namnet Bodin.

Han är den som återfrisknar snabbast och Lisbeth ligger försvarslös i sin säng och hör hur han hasar utanför dörren i korridoren. Här har man lyckats skapa en riktigt kuslig stämning i sann Hitchcockanda.

Ett hemligt agentgäng försöker använda vilka metoder som helst för att få henne tystad. Mikael Blomkvist och hans Milleniumgäng försöker hitta en lösning för att rädda Lisbeth från att än en gång bli inskriven på mentalsjukhus eller i värsta fall mördad.  

Jag tycker att den här bokserien var värd pengarna men jag jublar inte så högt. På en femgradig skala får den en stark trea. Det kunde ha blivit en fyra om det inte vore för Fusos teckningar. Dom är lite för grova för min smak, här är ett exempel:

Dom övre är tecknade av Mutti.

Egentligen tror jag att våra svenska serieskapare kunnat gjort ett ännu bättre jobb. Men det verkar inte som att någon av dem nappat på den idén.

Nu ser jag framemot när den franskbelgiska versionen kommer i agent X9.

Nu närmar det sig. Känner att tuschningen är det mest tidsödande arbetet. 

Som ni märker har jag ändrat layouten och perspektiven jag hade först. dels upptäckte jag att mannen höll yxan i fel hand och det är inte bra. För flytet.

Men.... det tar sig. Nu är det bara en sida kvar.

Och det är ju bara en ruta.

Allt gott mina vänner.

Ja efter en intensiv helg med besök från Skåne och invigning av rastkoja fick jag lite tid över att återgå till tecknandet igen. Ikväll har jag ångrat att jag gav mig på fåglar. och speciellt en som egentligen inte finns. Men det känns ganska kul och det tar sig. 

Tack Gagge!

Självklart ska fartstrecket vara rakt ner.

Du ska veta att det jag fick många flashbacks från diskussioner och tecknande vi gjorde förr.

Bara det var värt att göra en sån här knäpp grej, att öppna sitt innersta skaparrum för alla.

Även sidan 3 är i stort sett klar. Såhär blev den. Jag försökte hitta samma atmosfär och känsla som när jag själv vandrade bland fjällbjörkar och ormbunkar i Matsdal, Dikanäs. Jag drack det klara vattnet från bäckarna. Jag tror att man måste vara där mentalt för att göra något man sedan kan känna sig nöjd över. Jag är just nu, skapligt nöjd. 

Annars har jag också spelat med mitt band idag, och ätit surströmming med min älskade fru och dotter, och sett det sista avsnittet av TV-serien Daredevil. En dag värd guld!

/Lars

Bara för att ni inte ska tro att jag övergett detta projekt slänger jag upp, den inte riktigt färdigtuschade, sidan 2.

Det blev mycket pillerjobb på den här sidan. Men jag tror det kan bli ett bra djup i fjälllandskapet.

Tyvärr fick jag en tråkig nyhet idag så jag känner inte för att kommentera så mycket.

Västerbottens mellanbygd har bestämt att inte längre publicera Yxa & Klinga. Den har ju gått löpande över ett år men i juni begärde jag att göra en paus över sommaren. Jag hade tänkt dra igång med tecknandet nu under hösten men beskedet kom före.

Anledningen var att dom tyckte kostnaden blev för hög och att dom hellre väljer reportage och lokala nyheter. Jag kan förstå det. Tidningen har varit fantastisk mot mig, och det är ju en liten tidning med begränsade resurser. Jag är tacksam för den tid jag fick att teckna och berätta på det sätt  jag kan. Att känna sig som en serietecknare ett tag.

Det som gäller nu är att teckna färdigt dom sista 13 sidorna och sedan göra en sammanställning för albumet. För ett album kommer vi att försöka få till. Går det bra slutar det inte med det heller.

Då har jag kommit fram till tuschningen av dom första sidorna. Där tyckte jag inte att jag behöver ändra så mycket. ivarje fall inte dom två första. Och det är ju först med tuschet det för mig blir en serieteckning. Jag använder mig av Faber castell B (pennna med penselspets, för dom större svarta partierna)F (fine) och S (small) för skrafferingar och fina linger.

Så här blev första sidan:

Jag blev ganska nöjd men inte riktigt. Det jag störde mig på var den första bilden. Jag fick inte till rörelsen, farten i bilden. Fartlinjerna blev jag inte alls nöjd med. rörelsen som skulle vara snabb och tydlig blev krokig.

Håret blev ankskit.

Jag tog fram lite tippex och tänkte att det räcker kanske att trixa till lite men det blev bara värre. Jag ville skanna in igår och dela med er men jag kände mig besviken och sket i det.

Då tog jag nya tag idag. Jag tog måtten av ruta 1 och gjorde samma händelse från en annan vinkel. Jag fick offra fjällbjörkarna men det kommer ju mer av dem sen.

så här blev det:

Ja jag har inte bestämt mig än, men den känns bättre för mig.

/Lars