Senaste inläggen

Av Lars Andersson - 4 februari 2015 20:13

 

Jag har följt serien Dylan Dog sedan Ades Media började publicera den. Det var ungefär samtidigt som min egen bok om bok om Gustapärsa släpptes (2013). Andreas (Ades) hjälpte mig med sättningen av albumet och utan hans hjälp hade jag inte hunnit till den utsatta tiden. Som var i November 2013 på biblioteket i Robertsfors.


Första albumet med Dylan Dog var jag nog lite skeptisk till. För att det skulle handla om skräck. Jag var lite less på vampyrer och zombies och kände egentligen inte för att börja läsa en serie med det ämnet. Men oj vad överraskad jag blev. Första albumet var tillräckligt bra för att väcka nyfikenheten. I samband med varje album släpptes även ett häfte som gav fler smakprover. Det var nog det första häftet som fick mig att besluta att fortsätta följa denna serie.


Men andra albumet (De sista ljuva åren) var det som fick mig fast. Så snyggt tecknat och en otroligt intelligent historia som visar att DD är lika mycket socialt och samhällsbottnad som spöklik och stämningsfull.


Och sedan kom tredje albumet, (Mater Morbi) som jag känner, fastställer att Dylan Dog har kommit till Sverige för att stanna. I seriens hemland Italien blev den som en brandfackla i diskussionen om dödshjälp och diskuterades av samhällsdebattörer och högt uppsatta politiker. Tänk att en serie kan ha en sån betydelse. Men läser man den förstår man.


Jag har även det fjärde albumet, "Avgrunden" Men det har jag inte hunnit läsa än.


I december hörde Andreas av sig och undrade om jag kunde göra fanart till Dylan Dog. Han ville att jag skulle göra något i svart/vitt med temat: Dylan Dog i Norrland.


Eftersom han tidigare berättat om samlare från Italien som köper hans svenska album blev jag väldigt glad att få den äran. 


Så här tänker jag visa hur den teckningen växte fram.


Först gjorde jag en skiss som jag mailade till Andreas under mellandagarna(30/12 2014)


 


"bra jobbat" var svaret jag fick och det klartecken jag behövde.

Sen började jag tuscha. Nu när det bara var EN bild tog jag fram stålstiftet och penseln. Dom klassiska verktygen som för mig ger det mest gedigna resultatet, men som jag aldrig har tid att använda då jag tecknar serier annars.



 


Sen ville jag ha lite snö. Den här skickade jag den 1:a januari. Då skulle Andreas skicka den vidare till det Italienska förlaget för att få den godkänd.


 


Förra veckan fick jag svar att teckningen blev godkänd. Men jag passade på att göra den i färg under tiden.





jag skickade även den till Andreas, som bonus.


Här finns mer info om böckerna jag nämnde från början


https://www.facebook.com/DylanDogSweden?fref=ts

http://adesmedia.se/dylandog/


Det är bland det bästa som ges ut idag, enligt mig


väl mött

/Lars

ANNONS
Av Lars Andersson - 1 februari 2015 12:07

En låt till ALLA som försöker men misslyckas.

Ge inte upp!


 

Nu ska jag ut i snökaoset och skotta


/Lars

ANNONS
Av Lars Andersson - 31 januari 2015 18:11

Det var i samband med att min äldsta dotter ville flytta hemifrån för många år sedan.

Hon ville bort, bort från Robertsfors som var det värsta ställe man kunde bo på.

Bort från det tråkiga.


Jag minns hur jag försökte prata. Om att inställningen man bör ha, då man flyttar, är att man ska TILL något.

Något nytt..något spännande. 


Ska man bara bort kan man bli besviken. Då finns risken att man kommer ännu sämre till.

Jag tror och hoppas att hon till slut hamnade på samma våglängd, Hon bor idag i Umeå.

Det känns bra att hon inte bor kvar i Malmö. Det var dit hon flyttade då.



Sången var tillägnad Emanuella, Ditt universum. Det var henne jag tänkte på när jag skrev den.



Men idag känns det som att den även är tillägnad alla mina vänner på internet.

I världen, gamla och nya.


Det är där du är, världens centrum är.


/Lars


 

Av Lars Andersson - 31 januari 2015 11:34

   Jag har nu börjat läsa denna fantastiska bok:



Det är alltså en grafisk roman som det så vackert heter idag.

Det som vi kallade seriealbum.


Jag gillar den skarpt, men jag läser bara ett kapitel åt gången och försöker smälta den sakta, bit för bit.


Den är orginalet troget i text, och bilderna passar bra för denna historia. Enkla bilder men sköna bildlösningar, olika perspektiv och närbilder, som gör att man rycks med. Otroligt att denna berättelse skrevs för över hundra år sedan.

Ett bra förord av Mattias Boström som ger en bild av verkligheten som den var då.


Här är ett exempel på den sköna dialogen dom har ibland herrarna Holmes och Watson. Här har dom just börjat bekanta sig med varann och dr. Watson är lite förbryllad över att Holmes är så skärpt på vissa saker och helt okunnig i andra:

    


Nästan så att jag i vardagen smittas av den gode Sherlock, hans språk, och analysernade tänk.


 


Ha en skön dag och gör som Sherlock Holmes.

Fyll hjärnan med det som är nyttigt för DIG.


/Lars


P.S

Eftersom jag lånar bilder från albumet på bloggen känner jag att jag borde ge information vart den kan köpas.

Den är utgiven av Apart förlag och kan köpas här: 


http://shop.apartforlag.se/sherlock-holmes-en-studie-i-rott


värd varenda krona måste tilläggas ;)

/D.S.


P.P.S

Nu har jag läst den klart!


Den blir bara bättre och bättre, dom sista 20 sidorna kan du inte lägga den ifrån dig.

Jag vet att jag har läst den riktiga "en studie i rött" det var längesen och jag kommer inte ihåg att den var så här bra.

Den får en stark 4 på en femgradig skala.

D.S

Av Lars Andersson - 26 januari 2015 22:48

När jag nu är inne på detta ämne tänkte jag att ni kanske vill se vilka tecknare som inspirerat mig.

Detta är en av dem. På 70-talet läste jag hans serier Bernard Prince (gick i Fantomen) och Commanche (western).

Dom gavs även ut som fina album av Carlsen if


Han heter Hermann Huppen är från Belgien, 77 år, tecknar och målar fortfarande som en gud.

Den här filmen spelades visst in ifjol.


http://vimeo.com/108584929

Av Lars Andersson - 26 januari 2015 20:57

Och när jag säger serier då menar jag dom som finns tryckta i böcker och tidningar. 


1979 var jag 12 år. Då prenumererade jag på serietidningen Fantomen. Dom flesta i klassen prenumererade på "Buster" då, sånt var viktigt då. En del av ens identitet. "Buster" var en tidning med enbart sportserier. Inte dålig. Men min storasyster prenumererade på den så den fick jag ändå läsa.


Men Fantomen var bäst.

Varje år brukade dom ta in någon ny serie och nu hade dom hittat en serieversion av Sherlock Holmes som jag verkligen såg framemot att läsa. Jag hade sett en gammal film som hette "Baskervilles hund" och den hade spänning och mystik som verkligen kittlade nerverna. Dessutom verkade serien vara snyggt tecknat från dom förhandstittar man fick se. Baskervilles hund var den serie dom började med. Så höga förväntningar hade jag :) och så enormt besviken blev jag :(


 

(Nu är just detta uppslag från "En studie i rött", Det var den första jag hittade när jag letade i förrådet, men serien var sig lik hela tiden). Snyggt tecknad men otroligt tråkigt berättad. Vår gammla gråhund, Klinga hemma på gården såg mer skräckinjagande ut än spökhunden på heden.


Jag försökte läsa dom här serierna men det gick bara ett par sidor sen hoppade jag vidare till "Rick O´shay" eller "Blixt Gordon"


Vart vill han komma med den här texten tänker du kanske nu ;)


Jo, jag har nu prenumererat på Agent X9 sedan några år. Nu är det kanske mer i studiesyfte än nöjet att läsa, men det händer att det kommer serier som får en att lyfta på ögonbrynen. Dom kör sedan 2 nummer tillbaka en annan, ny serieversion av just Sherlock Holmes. Första anblicken var att den var väldigt konstigt tecknad. Nästan som illustrationer i en barnbok.


Men jag tänkte att jag skulle ge den en chans ändå. När jag nu får tidningen i brevlådan. Den kan ju inte vara sämre än den dom körde i Fantomen 1979. Eller kan den? Teckningarna fick mig att tveka. Skulle denna serieversion en gång för alla ta död på Sherlock Holmes som seriefigur.


Tvärtom! Efter ett par sidor slutade jag irritera mig över teckningarna och serien hade en väldigt skön rytm. Just denna sida fick jag en känsla av den Sherlock Holmes jag en gång lärde känna i den där gamla svart-vita filmen.



 

Och nu fick jag veta att man även börjat ge ut den i snygga album:


http://shop.apartforlag.se/sherlock-holmes-en-studie-i-rott


Den har jag beställt. Och till skillnad från Fantomen nr 2 1979 vet jag att mina förväntningar kommer att infrias denna gång.


Allt var inte bättre förr.


/Lars

Av Lars Andersson - 26 januari 2015 05:01

Klockan är fem. Medans kaffet klarnar startar jag upp min dator.

Det är måndagmorgon och jag är uppe, ovanligt tidigt. Kanske beror det på bloggen.

Det var skoj att börja skriva, och att ni var så många som ville läsa. Jag kommer inte att bli djup eller långrandig.

Inga predikningar heller om vad som är rätt och fel. Inte den här tiden på dagen i varje fall. Bara reflektioner och tankar.


Måndagar är inte som måndagar brukar vara. Det fanns tider i livet då ångesten inför denna dag var värre än dagen i sig. Nu tycker jag att det är rätt skönt att åka till jobbet. Matdosan är klar. Tänk vilken fantastisk maskin vi har ivår kropp egentligen. Några korvbitar, lite grönsaker och vi får energi att hålla igång en hel dag. Men bäst ändå...Det är nog kaffet.


 

Den här dagen blir nog bra. Hoppas din blir detsamma.


/Lars

Presentation


Jag jobbar som Maskinarbetare på Siljum Mekan. På min fritid tecknar jag serier och spelar gitarr. Spelar även bas i coverbandet "Complayners"

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2019
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ LarsAnders med Blogkeen
Följ LarsAnders med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se