Vaknade klockan 8 imorse. Ännu en varm sommardag i Norrland. Termometern hade redan passerat 20 grader och solen sken.

Frun och dottern sov. Inte lönt att bråka med dom tänkte jag. Jag gör en utflykt till Mjödtjärnberget, några mackor, en korv och en kaffetermos. Behöver man mer för en fin dag?

Nu tänkte jag göra den utflykt jag tänkt på länge. Takräcket på bilen monterades för kanoten ska med. Jag tänker nämligen göra den resa som Gustapärsa och de som bodde i Mjödtjärn gjorde FÖRE de började bygga vägar.

Som Berta från Mjödtjärn berättade då hon skulle till skolan. "Först gick vi fem kilometer, sen åkte vi båt fem kilometer."

Den vägen med båt var över Bjursjön. Jag visste ju inte var de la till, men jag visste var vägen slutade den tiden och när vi åker bilvägen till Mjödtjärnberget ser vi Bjursjön hela tiden.

Klockan halvelva var kanoten, efter mycket om och men, i sjön. Jag siktade in mig på ett berg i horisonten som jag trodde var mjödtjärnberget, och började paddla.

Tanken var att jag skulle hitta utloppet där bäcken från Mjödtjärn rinner ut i Bjursjön.

Många bäckar var det i det området men jag for vidare. Till slut kom jag till ett väldigt kringlande inflöde, så kringlande att jag lämnade kanoten och gick.

I Robertsfors hade himlen varit klarblå men här mullrade åskan. Tor kanske också gjorde en utflykt till Mjödtjärnberget idag.

När jag kom upp var allt som vanligt. Smultron blir det nog så småningom men just nu var det bara kart.

Stubben i den viskande skogen fanns kvar

Jag fikade, drack det gudomliga vattnet från den 13 meter djupa brunnen. Jag la mig ner i gräset och såg hur det sista åskmolnet drog iväg. Ständigt mullrande men utan att stänka vatten, just här i varje fall.

Jag skrev några rader i gästboken, ritade en gubbe, gick en sväng runt gårdsplanen och sen bar det iväg hem.

På vägen hem var det sjöblött i Bygdsiljum. Det var tydligen här åskregnet fick falla.

En fin dag var det, men nog känns det i kroppen att man inte längre är någon ungdom.