Jaha då sitter man här framför datorn halvfem på morgonen och skall försöka skriva av sig litegrann.

Jag har sett en VM-fotbollsmatch där de svenska damerna mötte de Australiska. Jag är ju inte speciellt idrottsintresserad men när det blir stora internationella spel som OS och VM brukar jag se. Det ger mig en känsla att vi alla är av samma sort och vi behöver inga större konflikter eller tävlingar i världen än just dessa. Det är en magisk känsla att se människor från Europa möta likasinnade från Afrika eller Asien. Alla är där av samma anledning, alla tävlar med samma regler. Varför diskutera om vilket träningssystem eller näringsintag som skall ge dom starkaste hoppmusklerna.

Hoppa bara! Den som hoppar högst vinner. Skål för vinnaren och heder till alla som deltog i tävlingen.

Inför VM var det diskussioner på sociala medier om det verkligen skulle få kallas VM. Det var ju bara damer som spelade och då var det ju inte ett "riktigt" fotbolls-VM menade några. Ett vansinnigt argument tycker jag. Det är ju inte bara i fotboll man delar upp tävlarna i olika kategorier. I boxning har man olika viktklasser och den som är världsmästare i flugvikt är väl lika mycket världsmästare som den i tungvikt. Eller?

Nåväl. jag deltog aldrig i några diskussioner utan bestämde mig själv för att kalla detta för VM. Och även om det var i Kanada och därmed skulle sändas på nätterna skulle jag på samma sätt jag följt andra evenemang försöka se några matcher och speciellt dom svenska. Så med minnet färskt då jag släpade mig upp på natten för att se dom svenska herrarna "gräva guld" 1994 eller då Niklas Johnsson kämpade till sig ett silver i femmilen, skulle jag upp åtminstone en natt och stötta de svenska fotbollsspelarna då dom kämpar i Kanada. För mig är det inte bara med bara med ord jag vill visa stöd . Det är en ganska lätt uppoffring att stiga upp och under några timmar se en trevlig underhållning som fotboll faktiskt är.

Det kanske bidrar att jag är far till tre döttrar också. En av de stora problemen vi har i världen är faktiskt jämställdheten mellan kvinnor och män. När man som jag har lite distans till alla former av lekar är det kanske lätt att ta denna ställning. Om man ser barn växa upp är det roligt att lyssna till deras drömmar och mål, och många gånger har jag funderat över varför inte tjejer ska tillåtas att ha samma drömmar som killar. När mina barn växte upp fanns det inga proffs inom damidrotterna. När jag själv växte upp hade damerna just börjat spela fotboll i egna serier. Före det fanns det inte ens damfotboll. Visst måste vi börja någonstans för en rättvis och jämställd värld. Låt idrotten bli det. Så heja Sverige. Lycka till i VM!

Jag kan inte annat än rekommendera Agent X9 som årets sommarserietidning igen.

Den franskbelgiska serieversionen av Stig Larssons Millenium triologi är fantastisk. Nu är det den andra boken man tolkar: Flickan som lekte med elden. Detta är en berättelse som gör sig väldigt bra som serie. Personligen tycker jag serieversionen är bättre än filmen.

Men precis som orginalhistorien är det en otäck berättelse i ett Sverige som känns ovanligt ruttet med våldtäktsmän, korruption och gangsterligor. rekommenderas för vuxna läsare.

Det finns faktiskt två serieversioner av Millenium. Denna Franskbelgiska version, samt en amerikansk som utges av Norstedts i tjusiga album.  

Jag följer denna också men tycker nog att den versionen dom publicerar i X9 är bättre och faktiskt också förtjänar en albumproduktion. 

Agent X9 gör en kulturgärning som ger ut kvalitetsserier till en billig penning. Den är uppdelad i två delar och den andra delen kommer i nästa nummer. Med 148 sidor får du även läsa klassiska deckarserier som Rip Kirby och Modesty Blaise. Även nya svenskproducerade serier lyckas man klämma in. I detta nummer, Fosterlandets försvarare av Pär Thörn och Daniel Thollin. Den är bara ett måste att ha till hands i hängmattan eller när regnet smattrar på altantaket.

Ha en skön seriesommar

/Lars

Visste ni att människor behandlades på detta sätt under 40- och 50-talet i den svenska mentalsjukvården?

Visste ni att Umedalens sjukhus har flest lobotomeringar av alla mentalsjukhus i Sverige?

704 hjärnor stympades.

Av de som lobotomerades var en majoritet kvinnor. 63%

Även barn. Jag har läst om hur en sjuårig, "utvecklingsstörd" flicka lobotomerats och sedan avlidit efter operationen.

Att en ung pojke vars enda brott var en cykelstöld fick tiotals år på mentalsjukhus med dessa behandlingar, samt en sterilisering innan han skrevs ut till ett samhälle han aldrig skulle bli en del av igen.

Att en kvinna, som på grund av låga blodvärden, blev inskriven på Umedalens sjukhus efter 10 år avlider av lunginflammation, skrikande av smärtor, fastbunden i en säng.

Av dåtidens doktorer led hon av Aspergers syndrom.

Inom kort kommer hagamannen att släppas ut ur fängelset efter 14 år. Han får inte bosätta sig i Umeå kommun eller dess kranskommuner, men han har överklagat. 

Jag har aldrig hört något från denna man om ånger för det han gjort.

Alla offer som fortfarande lider på grund av honom.

Kunde man åtminstone inte sterilisera honom?