Dagen har varit fantastisk och det måste jag bara dela med mig av.

Jag var inbjuden av en pensionärsförening i Sävar att berätta om mitt skapande och berättelsen om Gustapärsa.

Dom ville att jag skulle komma till missionshuset i Bullmark. Grannbyn till Morbyn där jag föddes och växte upp.

Jag tog ledigt från jobbet hela dagen för jag hade några ärenden att göra i stan och jag hade inte träffat min dotter, Emanuella på flera veckor.

Kvällen före pratade jag med min yngsta dotter, Julia. När jag berättade för henne tyckte hon att jag skulle ta en sväng förbi Morbyn och hälsa på dom ungdomar som sedan ett år tillbaka är nya ägare till gården där jag föddes. "Du kan väl ge dom en "Gustapärsa-bok" 

Jag tog mig en sovmorgon och steg inte upp förrän kl 9. 

Jag började dagen med några stekta ägg och en korvbit. Satt och småchattade på facebook med Jan Hoff till kaffet. En diskussion som spårade ur till att vi skulle göra en western-serietidning den här gången. Jag tänker ibland på vilken tur jag hade att jag lärde känna denna trevliga och serieintresserade bibliotekarie från Skåne. Inte bara för att jag fick hjälp av honom att komma igång med serieskapandet efter Gustapärsa men att han är en väldigt rolig och inspirerande människa. 

Efter samtalet samlade jag ihop mina böcker, hittade USB-minnet där mina bilder från det senaste föredraget fanns sparade. Jag hade inte förberett mig men det skulle nog gå bra. Jag skulle ju hem.

I Bullmark gick det bra. Dom hade investerat på kapellet och installerat en projektor och jag berättade och visade bilder. Jag träffade en massa gamla bekanta, och nya. Många som var intresserade av berättelsen och boken.

Klockan var nog 2 när jag var klar. Då tog jag grusvägen upp till Morbyn. 

Ungdomarna som köpt huset hade jag träffat en gång tidigare. Då höll dom på att måla. 

Nu var dom klara med det och det blev jättefint. Dom hade även byggt ut knutarna så huset fick ett mer Timmerhus-liknande utseende. Det är ju ursprungligen ett timmerhus vilket jag berättade om vid senaste mötet. Kanske var det min information som gav inspiration till det. Jag är verkligen glad att huset fått dessa två energifulla ungdomar som ägare. Men jag skäms att jag inte kommer ihåg vad dom heter.

Dom hade skaffat får och höns. 

Vi har även haft grisar berättade grabben stolt. Jag överräckte min bok "Som en försenad inflyttningspresent. Kanske den berättelsen kan ge mer inspiration" sa jag. Han frågade om jag ville ha en köttbit av grisen med mig. Det tackade jag inte nej till. När jag åkte därifrån kom jag på att sist det föddes upp grisar i Morbyn var det min far som gjorde det. Det ska bli gott att sätta tänderna i äkta Morby-fläsk igen.

In till stan och jag köpte lite tecknarutrustning och två seriealbum. Det ena var Alan Moores Swampthing. Det andra är Lars Krantz serie Den svarta jorden. Köpte även stålstiftpenna, tusch och någon slags manga-pensel. Ska se om jag kan komma igång på riktigt att teckna med dessa verktyg. Men jag köpte även vanliga pennor om jag inte skulle göra det.  

Efter det styrde jag kosan mot Liljansberg där min dotter bor och verkar.

Hon bjöd på kaffe och vi pratade. 

Hon berättade att hon följer en dokumentärserie om Afrika. (Då är det TV-serie hon menar, dom pratar så ungdomarna) 

Hon berättade att dom 60 meter under Kalahari-öknen i ett enormt grottsystem funnit en bottenlös underjordisk sjö. VärIdens största. I den levde någon typ av kattfisk med guldfärgade spröt. Vattnet var kristallklart men inget ljus hade nått dit så fiskarna var blinda dom simmade omkring och åt det som ramlade ner på ytan och kände på varann med sina sprön.

"Det är som poesi" sa hon

Ja, som poesi är det. Och så har hela dagen varit. Lika vacker som en dikt av Dan Andersson.

Som tack för att du läste önskar jag även dig min vän en sådan dag.

/Lars

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

av Mats Källblad utgiven av Albumförlaget     De första avsnitten läste jag för ett år sedan i Galago och jag var nästan på väg att skaffa mig en prenumeration på tidningen. Den finns ju inte att köpa på vanliga affärer längre. Enda stället ...

Jag är både nyfiken och intresserad som rädd och obekväm i att göra en självbiografisk serie. Här är en kort strip som skulle kunna vara en början.        ...

Nu har jag kommit över en riktig pärla. Nämligen de första serierna om Doctor Strange. Serier publicerade i den amerikanska tidningen strange tales från 1963-66. Skrivna av Stan Lee och tecknade av Steve Ditko. Samma team som skapade självaste spider...

Det har gått bra. Suget har kommit över mig några gånger men nikotintuggummin fungerar. Givetvis ska jag fasa ut dessa också så småningom. Men än så länge får de hänga kvar. Den här gången kommer jag att fokusera på vanan i första hand och nikotinb...