Senaste inläggen

Av Lars Andersson - 6 maj 2017 20:15

Jag är både nyfiken och intresserad som rädd och obekväm i att göra en självbiografisk serie.

Här är en kort strip som skulle kunna vara en början. 


 


ANNONS
Av Lars Andersson - 14 februari 2017 18:49

Nu har jag kommit över en riktig pärla. Nämligen de första serierna om Doctor Strange. Serier publicerade i den amerikanska tidningen strange tales från 1963-66. Skrivna av Stan Lee och tecknade av Steve Ditko. Samma team som skapade självaste spiderman. De här berättelserna är dock av en helt annan sort och är mer urflippade och fantasifulla än något annat jag läst.


 


Det börjar med att en arrogant och egoistisk kirurg vid namn Stephen Strange råkar ut för en bilolycka.  


Hans händer blir förstörda och han kommer aldrig att kunna operera igen. Snart är han bara en skugga av sitt forna jag och bara driver omkring som en luffare. Ända tills han en dag får höra två sjömän snacka med varandra:


 

Stephen söker upp "the ancient one" (tror att han hette "den gamle" i de fåtal tidningar Dr Strange blev publicerad i Sverige) Efter mycket om och men bestämmer han sig för att bli lärljunge och lära sig allt om den svarta magin som den gamle kan lära ut.  

Berättelserna är bara mellan 4 och 9 sidor och det är fantastiskt att man kan packa in så mycket historia på så få sidor. På det sättet påminner den om Will Eisners Spirit som alltid var på 8 sidor.


Jag kommer nu att återge en hel berättelse med mina ord och låna några rutor av boken.


Den här börjar med att Dr. Strange sitter försjunken i funderingar om hur han ska rädda jorden från mörka krafter. Samtidigt har två inbrottstjuvar hittat ett öppet fönster i doctor Stranges hus. Ganska fort hör han något, men då han ser att det bara är ett par klumpiga inbrottstjuvar inte ens värdiga en trollformel som kunde hålla dem i schack ett tag ...

 

...skickar han bara ut dem, genom väggen


 


Korkade som de är blir de bara mer nyfikna om vilka skatter de kan hitta i den mystiske magikerns hus.

Så de återvänder lite försiktigare och hittar något de tror kan vara en riktig dyrgrip.


 

Naturligtvis är det som den minst dumma tjuven tror. När Dr. Strange upptäcker att pärlan försvunnit är han mest bekymrad över vilken risk de stackars skurkarna utsatt sig för.  


Men när han finner den har det värsta redan hänt. De har genom pärlans lila dimslöja försvunnit in i en annan dimension. Dr Strange som lovat den gamle att alltid beskydda människor, goda som onda beger sig också till denna dimension för att rädda dem.


Här härskar den onde Aggamon som förslavar alla typer av varelser och sedan tvingar dem bryta pärlor från gruvorna.


 

Aggamon kommer dock med ett erbjudande:


 

Så Dr. Strange tar inbrottstjuvarnas plats och de får åka tillbaka till jorden.


Nu blev det dock ett litet missförstånd. Aggamon trodde att Strange skulle bli hans slav för evigt men doktorn hade ju bara lovat att ta gubbarnas plats. Han hade inte lovat att inte försöka rymma själv.


 


Och Aggamon går och hämtar ett enormt strålvapen som han börjar bombardera dr Strange med. Han svarar med kraften från hans förtrollade amulett och en av de snyggaste sekvenser jag dittills sett i denna bok utspelar sig:


 


Aggamon blir så skärrad av Dr Stranges självsäkra ord att han ger sig. Han ger inte bara Dr Strange friheten tillbaka utan friger alla varelser han haft förslavade.


När sedan doktor Strange återvänt möter han en poliskommisarie som har något märkligt att berätta


 

Ja den var så bra att jag skrattade för mig själv.


Synd att man inte gett ut dessa i Sverige. I höstas kom det en film dock. Den ska jag försöka se. Men först vill jag förstås läsa ut boken som är grunden till den.


allt gott

/Lars






ANNONS
Av Lars Andersson - 12 februari 2017 17:53

Det har gått bra. Suget har kommit över mig några gånger men nikotintuggummin fungerar.

Givetvis ska jag fasa ut dessa också så småningom. Men än så länge får de hänga kvar. Den här gången kommer jag att fokusera på vanan i första hand och nikotinberoendet i andra.


Jag har även gjort en excelfil där jag avser att dokumentera allt jag sparar och/eller slösar på detta projekt.

Blygsamma 3 kronor är vad jag gått plus denna vecka. Men pengarna är inte allt även om jag givetvis hoppas att det ska bli en vinst som även den sporrar att gå vidare med detta.

 

Pengar är inte allt som sagt. Först och främst hoppas jag min hälsa ska bli bättre, sedan vill jag ligga steget före, och när någon säger att jag måste sluta för att må bättre kan jag säga att jag redan gjort det.


Jag tycker mig märka att kreativiteten ökat. Den här kom jag på, på jobbet då tiden gick sakta en dag.

 

Jag tecknade ner den igårkväll och redigerade lite på datorn idag för att få den skapligt läsbar.Serier kan vara en bra terapi för sånt här.


Allt gott

/Lars

Av Lars Andersson - 6 februari 2017 21:30

Den enda förändringen idag är att jag känner mig aktiv och att jag måste sätta händerna i något så att jag inte tänker på snuset hela tiden.

Då hittade jag pennan som jag gjorde de första tio sidorna av "Gustapärsa" med. (Den första serie jag gjort som blev publicerad, för er som inte känner till det)


Pennan funkade trots att det nog är fem år sedan jag slutade använda den. Det är en billig penna som anses vara miljövänlig då man kan byta patronerna i den. Den har väl sina brister då det är en vanlig kulspetspenna men jag tycker den är rätt kul att använda. Och då den är billig känner man sig lite friare att ta ut i svängarna. Den här gången blev det en gammal barndomsfavorit som i höstas hade biopremiär.


Den filmen måste jag se nån gång.

 


Allt gott

/Lars



Av Lars Andersson - 5 februari 2017 20:00


Egentligen var tanken att jag skulle börja redan i Lördags. Den här gången tänkte jag följa någons goda råd att alltid ha en snusdosa tillhands. Detta för att slippa paniken som kan uppstå och sedan leder till att man i ren ilska går och köper sig en dosa. Det har jag faktiskt råkat ut för en gång och det går så fort att man inte fattar att det har hänt förrän man sitter med en snus under överläppen igen. 


Fast det gick ju som det gick med det här också:


 

Lördagen fick gå som en vanligt snusande dag. Men inför söndagen lade jag upp det  annorlunda:

  

Det funkade Söndagen har gått.

Jag har haft nikotintuggummi som hjälp när det varit jävligast. Men den här gången ska jag klara det.


Allt gott

Av Lars Andersson - 7 november 2016 19:23

DET VAR EN GÅNG I FRANKRIKE (IL ETAIET UNE FOIS EN FRANCE, 2007-2012) 

Författare: Fabien Nury 

Illustratör: Sylvain Vallée


En albumserie som består av sex böcker:

  1. Herr Josephs Imperium
  2. Korparnas svarta flykt
  3. Polisens heder
  4. Till vapen, medborgare!
  5. Den lille domaren från Melun
  6. Det förlovade landet

Detta är berättelsen om en människas liv, från början till slut. Joseph Joanovici. Den här serien bygger på verkliga händelser och personer, men historien har blandats med dels påhittade människor och dels antaganden om hur det gick till.


Den börjar med en massaker i en by i Rumänien. Där en familj brutalt halshuggs av den ryska tsarens soldater. Deras brott är de är judar. Den unge Joseph har gömt sig och träffar Eva för första gången. 

 

De gifter sig så småningom och snart flyttar de till Clichy i Frankrike till Evas farbror som är skrothandlare där.  


Snart övertar Joseph skrotfirman och trots att han är analfabet skapar han och hans bror, Marcel, ett vinstgivande företag av den gamla skrotgården. Allt hade nog varit bra om inte Andra världskriget närmade sig. Steg för steg anpassar sig Joseph till de svarta skuggor som faller över Europa och Frankrike. Han börjar göra affärer med tyskarna... 


 



 ...i tysthet hjälper han judar och kärleken till hans fru och döttrar är hans drivkraft.


 


Han bedriver sin verksamhet med allt mer tvivelaktiga metoder och egentligen ger inte böckerna något svar på texten som pryder varje baksida av böckerna:


"Föräldralös

Invandrare

Skrothandlare

Kollaboratör

Motståndsman

Kriminell för vissa, hjälte för andra...

Detta och mer därtill var Joseph Joanovici.

Här är berättelsen om honom"


Det är kanske främst därför jag gillar den här historien, livet är inte enbart svart eller vitt, det finns gott och ont i alla. För läsaren ser tydligt alla vägskäl Joseph står inför och även om man inte gillar det han gör är frågan vad som skulle hänt om han gjort annorlunda omöjlig att svara på. Snart är Frankrike ockuperat av Tysklands nazister och den värld som målas upp är grym och kaotisk. 


Berättelsen är lika stark som filmen "Gudfadern" eller "Schindlers list". Det är en berättelse som berör och ger eftertanke. Det är en berättelse ALLA borde läsa. Den enda nackdelen är att den hoppar i olika tidsperioder det kan vara förvirrande och en omläsning behövs ibland för att hänga med, men när man kommer till slutet blir det tydligt att allt är genomtänkt.


Teckningarna är fina och förstärker berättandet.


Slutbetyget blir en klar 5:a på en 5-gradig skala.

Av Lars Andersson - 13 juli 2016 19:55

Vaknade klockan 8 imorse. Ännu en varm sommardag i Norrland. Termometern hade redan passerat 20 grader och solen sken.

Frun och dottern sov. Inte lönt att bråka med dom tänkte jag. Jag gör en utflykt till Mjödtjärnberget, några mackor, en korv och en kaffetermos. Behöver man mer för en fin dag?

Nu tänkte jag göra den utflykt jag tänkt på länge. Takräcket på bilen monterades för kanoten ska med. Jag tänker nämligen göra den resa som Gustapärsa och de som bodde i Mjödtjärn gjorde FÖRE de började bygga vägar.

Som Berta från Mjödtjärn berättade då hon skulle till skolan. "Först gick vi fem kilometer, sen åkte vi båt fem kilometer."

Den vägen med båt var över Bjursjön. Jag visste ju inte var de la till, men jag visste var vägen slutade den tiden och när vi åker bilvägen till Mjödtjärnberget ser vi Bjursjön hela tiden.

Klockan halvelva var kanoten, efter mycket om och men, i sjön. Jag siktade in mig på ett berg i horisonten som jag trodde var mjödtjärnberget, och började paddla.

 


Tanken var att jag skulle hitta utloppet där bäcken från Mjödtjärn rinner ut i Bjursjön.

Många bäckar var det i det området men jag for vidare. Till slut kom jag till ett väldigt kringlande inflöde, så kringlande att jag lämnade kanoten och gick.

 

I Robertsfors hade himlen varit klarblå men här mullrade åskan. Tor kanske också gjorde en utflykt till Mjödtjärnberget idag.

När jag kom upp var allt som vanligt. Smultron blir det nog så småningom men just nu var det bara kart.

 

Stubben i den viskande skogen fanns kvar

 

Jag fikade, drack det gudomliga vattnet från den 13 meter djupa brunnen. Jag la mig ner i gräset och såg hur det sista åskmolnet drog iväg. Ständigt mullrande men utan att stänka vatten, just här i varje fall.

 

Jag skrev några rader i gästboken, ritade en gubbe, gick en sväng runt gårdsplanen och sen bar det iväg hem.

På vägen hem var det sjöblött i Bygdsiljum. Det var tydligen här åskregnet fick falla.

En fin dag var det, men nog känns det i kroppen att man inte längre är någon ungdom.


Av Lars Andersson - 12 juni 2016 12:11

Sommarens läsning är här. Det är ett bra serieår för oss som gillar äventyrsserier både av det klassiska slaget och de moderna. Fantomen fyller 80 år som seriefigur och tidningen jubilerar med all rätt. Agent X9 är den andra tidningen som överlevt av den hög av titlar som fanns på 70- och 80-talet. Båda tidningarna kompletterar varandra på ett bra sätt. Fantomen kanske inriktar sig på en något yngre läsarskara. Agent X9 har alltid varit vuxnare på något sätt. Men båda tidningarna försöker få fram serier som de hoppas ska tilltala de fåtal serieläsare som finns i landet. Dessa tidningar är nog idag bättre än vad de någonsin varit. Litium är en ny tidning som jag inte skrivit något om. Jag gillar den men tror inte att den överlever mer än de 4 nummer som utlovats. För den som vill läsa modernare serier från den amerikanska marknaden rekommenderar jag den varmt. Om man missat de första numren kan man beställa alla 4 här:

http://www.dintidning.se/bocker/litium-seriepaket-4-nr/


Innehållet är skräck och mystik vilket också hör sommaren till. Kom bara ihåg att den riktar sig till vuxna läsare.


Nu till Agent X9 som var anledningen till att jag tänkte skriva idag. De senaste somrarna har de alltid gjort feta satsningar och det gillar jag. Serier passar som sagt bra att läsa denna årstid. I hängmattan en solig dag eller i stearinljusets sken då åskan mullrar och regnet smattrar mot rutan. Agent X9 sparar inte på krutet två 148-sidors tidningar blir det. Man trycker det bästa som finns i serieväg just nu och funkar inte den så är det nog lika bra att ge upp detta medium.

 

Vad är innehållet då?


Till att börja med den första delen av två av Luftslottet som sprängdes. Den fransk-belgiska serieversionen av Stieg Larssons Millenium-triologi. Det finns två versioner. Denna och en amerikansk. Jag läser båda och gillar dem. Det är märkligt att samma bok kan ge upphov till två helt olika tolkningar. Jag tror även ni som läst böckerna skulle uppskatta serierna. Den här blir billigare då den amerikanska versionen bara finns att köpa i albumform, denna har också mer fart i sig.

 


Den svenske serieskaparen Lars Krantz har också ett kort bidrag med i denna tidning. Teckningarna är njutbara, bara tanken att göra en serie med Krister Pettersson som polis är genialisk. Dock tycker jag att Lars borde få göra skräddarsydda avsnitt för tidningen istället för att plocka ut avsnitt från albumet Den svarta jorden. För den som inte läst hela serieromanen kan det bli lite obegripligt. Men å andra sidan kan det skapa en nyfikenhet som bidrar till att fler söker upp den och läser den.   http://shop.apartforlag.se/den-svarta-jorden-vandrande-stjarnor-1 

 

Den tredje serien är den klassiska Modesty Blaise fast här tecknad av Dick Giordano, jag har läst någon Läderlappsserie av honom för länge sedan, och han är skicklig. Kul att läsa Modesty med en vanlig serietidningslayout istället för de redigerade dagstripparna. Manusförfattaren är dock densamme som till den engelska dagsstrippen, Peter O'Donnell.

 



Den fjärde serien är den som gjorde att jag förlängde min prenumeration på Agent X9 igen. Velvet En ny amerikansk serie skapad av Brubaker(manus) Epting (teckningar) och Breitweser(färg). En tuff medelålders kvinna som ensam har fått en osynlig fiende att slåss mot. Den är precis som Krantz serie svår att hänga med i om man inte läst de tidigare episoderna, men de finns att köpa i samlad form av Apart förlag vilken jag också varmt rekommenderar. 

http://shop.apartforlag.se/velvet

 



Ni som inte vet vad ni ska läsa i sommar kan inte skylla på mig i varje fall.


/Lars


Presentation


Jag jobbar som Maskinarbetare på Siljum Mekan. På min fritid tecknar jag serier och spelar gitarr. Spelar även bas i coverbandet "Complayners"

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2017
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ LarsAnders med Blogkeen
Följ LarsAnders med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se